2016

2016, vilket fantastiskt år det har varit för mig. Trots några riktigt tunga delar så har det nog varit mitt bästa år hitills i mitt liv!
 
Januari-Mars:
Den 3/1 kom Markus hem från Linköping och jag slutade röka. Joy hade sitt L-test vilket var en katastrof i sig, och kort därefter tog försvarsmakten beslutet att avliva henne. Sorgen tog hårt på oss alla men vi hade i alla fall någonting att se fram emot. En ny familjemedlem hittade vi i Arvidsjaur. Vår lilla Hidas. Jag kom in på min elektrikerutbildning och jag och Markus började leta efter ett gemensamt boende.
April-Juni:
Jag och Markus flyttade ihop vilket var en resa i sig. Ut från 2 lägenheter och in i en ny. Fantastisk känsla. Vi kunde nu börja ett liv tillsammans fullt ut! Vi gick på valpkurs, jag besökte Sundsvall för att skriva prov och sist men inte minst hade vi en underbar midsommar ute i skogen tillsammans med familj och vänner!
Juli-September:
Jag fyllde 23 år och det firades med plugg, vin och pizza nere i Sundsvall. Efter mina slutprov begav vi oss ner till Linköping och spenderade tid med Markus familj. Jag kunde knappt gå pga mina ömmande fötter och mina händer/fingrar var snäppet värre än värdelösa. Vi komhem till Umeå och började renovera sovrummet, vilket vi inte hann klart med innan Markus åkte iväg på Utbildning i Tyskland. Jag fick min diagnos, ledgångsreumatism. Jag fick avbryta mina studier till elektriker. Blev sjukskriven. Livet kändes sämst.
Oktober-December
Markus kom hem från Tyskland, vi gjorde klart "det sista" i renoveringen av sovrummet. Världens bästa Luna introducerades i våra liv och får dela första platsen med Dobby som bästa dagmattehunden! Vi gick på högtidsmiddag och hade Markus föräldrar på besök. Vi åkte till storstaden och gick på Comic con, åt världens godaste hamburgare och jag fick världens finaste mössa. Slog en kille på käften, grinade på en toalett, lärde känna nya människor och tyckte att livet inte var så pjåkigt ändå! Farfar gick bort. VI fick en drös med kattungar. Första julen med Markus. Fick fira julafton tillsammans med både mamma och pappa. Kom in på min nya utbildning. Åkte ner till Linköping, där jag nu sitter, i en säng, bredvid en pojkvän som vägrar vakna. Nyårsafton. Sista dagen på året. Vilket år man haft!
Jag är så glad över detta år. Jag har kommit mig själv så mycket närmare, släppt taget om personer och känslor som inte vill mig väl. Tagit in så mycket värme och kärlek. Vågat testa nya saker och vågat tro på mig själv. Om ca 2 veckor börjar jag min första kurs för att nå mitt nya mål. Jag är så enormt taggad! Så mycket planer och idéer för kommande år och jag tror att det kommer bli nått så kopiöst magiskt!

Dags att slita upp Markus, aktivera hundarna och sen göra sig i ordning för en riktigt go kväll!
Önskar alla ett gott nytt år och att vi ses 2017!
 

För jag är på väg nu!

De sägs att när en dörr stängs så öppnas ett fönster. För er som inte håller koll på vad som skett så fick jag för några månader sedan diagnosen Ledgångsreumatism. Detta ledde i sin tur att jag fick hoppa av min utbildning till elektriker. Tappade fotfästet för en stund och kände att livet inte var så värst roligt. Konstant smärta, rädsla för framtiden och en ovishet om vad som skulle ske härnäst.
 
Men jag ryckte upp mig. Med hjälp av en stöttande, förstående pojkvän, underbara vänner och fantastiska hundar tog jag tag i livet igen. För stunden är jag sjukskriven på grund av den ständiga smärta i min nacke. Förhoppningsvis ger smärtan med sig inom en snar framtid med hjälp av sjukgymnasten jag numera går till. Jag har även ansökt om att påbörja några kurser i början av nästa år och förhoppningsvis mår jag tillräckligt bra för att börja studera snart igen. Det var inte tänkt att lilla jag skulle bli elektriker, men kanske är jag på rätt väg nu?
 
Försöker le och se glad ut trots min smärta och mina synliga extra kilon jag tagit till mig! Men jag är positiv, för desto mindre ont jag har desto mer kan jag röra mig. Tänka sig att jag i början av sommaren inte ens kunde gå 1 km utan att börja halta! Skam den som ger sig.

6/5-8/5

Fredag: Eftersom Iso befann sig hemma hos min kära moder så tog vi med oss Hidas i bilen och åkte ut för att testa lägga ett spår. Resultatet blev allt annat än lyckat och det skyller vi enbart på mina instruktioner till Markus som var föga imponerande. Sen blev det inte lättare av att det var vindstilla och marken var blöt och jävlig. Men vi tog istället tillfället i akt och njöt av det fina vädret och naturen och gick runt ett tag medan Hidas fick springa runt i full kareta! 
 
Eftermiddagen och kvällen spenderades hemma på nummer 13 med film och mys. Välbehövt då vi mest ränner omkring och försöker få i ordning på lägenhet, och diverse annat. 

Lördag: Hidas fick följa med i bilen då vi hade lite ärenden att fixa. Bland annat att fixa lite inför kvällen då vi väntade besök utav mamma och syster. Första riktiga middagsbjudningen här hemma! Gott blev det och det bästa var självfallet att Iso kom hem igen och att vi alla fick en sådan trevlig kväll tillsammans. Systeryster närvarade tyvärr inte men bästa vännen, Johanna, och mopsen Obelix lyste upp med sin närvaro istället.
 
Söndag: Vi tog med oss hundarna ut i skogen och la varsitt spår åt dem. Under tiden vi väntade på att spåren skulle lägga sig lät vi hundarna rasta av sig i gropen. 1,5 liter vatten senare och gassande sol beslöt vi att ta spåret lite för tidigt då vi som sagt nu hade slut på vatten. Hidas tog upp sitt spår i slutet efter att ha sicksackat sig fram. Fick sin belöning och vi var nöjda. Iso tog också upp sitt spår men just då vi började närma oss slutet så kom Hidas framrusande och förstörde allt genom att vara ivägen och såklart även hitta Isos leksak. Lite surt men så kan det gå! 

Hundarna var därefter utslagna men på kvällen fick Hidas följa med ut och socialisera sig med hundgruppen på Hedlunda.
 Kvällen kommer att spenderas i soffan. Imorgon börjar en ny vecka och det kommer bli en otroligt spännande sådan!
 
 

Om

Min profilbild




RSS 2.0