nsanfienoigfnewi

Det är underligt hur vissa saker förändras över åren och vissa inte förändras alls. Ibland skämms jag över hur jag har agerat. Framförallt mellan mian år som 13-16 åring. Man var bestämd över det faktum att man hade en egen vilja. men egentligen så styrdes jag lika mycket av andras åsikter och val. Om ens nära vän hade en fiende gjorde det automatiskt att detta och blev min fiende. Allt skitsnack och hårda ord utan att ens ha en anledning till det. I alla fall inte en personlig. Tyckte någon att det var en bra idé att klä av sig alla kläder på en fest, blev det i mina öron också en riktigt bra idé.
 
Skämms ver hur naiv jag var. Att jag inte kunde se. Förhållanden som byggde på lögner, slag och svek som ändå i mina ögon var perfekt, för han sa det. Det var mitt eget fel. Likt som att det var mitt eget fel att jag i princip blev våldtagen på nydala. Det var också mitt fel. Jag skulle ha vetat bättre. Fan vad naiv man var. Vilka lögner man trodde på. 
 
Men allt detta kanske är över nu? Finns det en möjlighet att jag kan se på livet med ljusare ögon? 
 
30/3- 2011
"Jag känner igen denna känsla och lika mycket som jag älskar den så hatar jag den. Försöker kontrollera mina tankar och handlingar. Som jag ska, som dom sa åt mig att göra. Tänker på de små, nästan omedvetna beröringarna och jag börjar att le. Jag känner mig lycklig, men efter ett tag kan jag inte le mer. Jag grips istället av en gnutta panik och känslor att det är fel."
 

When the angels sing

Idag skickar jag all min kärlek till min bästa vän som ligger på sjukhuset! <3 Loves U darling! 
 
För stunden väntar jag på att tatueringen ska torka efter att jag har tvättat den. Sen ska jag smörja med helosan och plasta in skiten igen. Därefter blir det att fortsätta med städningen som denna regninga dag erbjuder! Har haft en världsbäst morgon och mitt humör är på topp! Ska försöka bege mig till stan lite senare för att fixa lite ärenden! 
 
Bra dag! Nu taggar vi! 

Tatuerad!

Nu är det äntligen gjort! Min första tatuering. Känns på något sätt väldigt overkligt då jag aldrig trodde jag skulle våga/orka ta tag i detta! 
 
Hela resan var jag sjukt nervös och inte blev det bättre då man kom in och såg alla saker och grejer! Satt på en stol och pratade med Billy och Amanda och jag kände mig riktigt skakis och jag svettades som fan om händerna! Amanda började med att göra en liten prick så jag skulle känna hur det kändes. ONT! Fast inte så farligt som jag trodde. Därefter körde vi igång och jag tok en rökpaus i mitten ungefär. Inte för att det gjorde ont utan mest för att jag var så jäkla röksugen! 
 
Är hur som helst jättenöjd över min tatuering och Amanda var hur fin och snäll som helst! Billy får cred för det goda kaffet och sällskapet han erbjöd! Så otroligt fina människor dessa två må jag säga! ♥
 

Deddan inspekterar!

Om

Min profilbild




RSS 2.0