Disträ med en känsla utav otillräcklighet. Men det är okej. För man kan inte alltid vara på topp! Men samtdigt som ångesten ligger där, och mitt inre skriker om att bara få dra täcket över sig så finns stressen att behöva göra någonting. Göra skillnad. Göra någonting vettigt antingen för mig eller världen. Att jag redan gjort mer än jag planerat för dagen verkar inte spela någon roll. Helt plötsligt var inte dessa mål bra nog. 

 

Försöker fokusera på små saker som känns mindre avskyvärt att genomföra men just nu känns det som ett allt för stort äventyr att ens resa mig från soffan och hämta min kaffekopp jag dumt nog ställde på köksbordet. Träningspasset blev även det ett halvdant försök till en vettg handling. Slutade med att jag istället påbörjade noppa ögonbrynet men även det blev tråkigt, jobbigt och hemskt efter några få sekunder. Att försöka bege sig ut i regnet för träning utav någon fyrbent vän ska vi inte ens börja tala om. Då kommer ju nästan tårarna fram!

 

Kanske måste jag helt enkelt inse att idag bara inte är en bra dag. Kanske måste jag tillåta mig själv att just idag, inte göra mer än det som jag känner för att jag klarar av. Kanske. Men kanske är det också så att det kommer lätta. Kanske återkommer energin snart. Kanske blir även denna dag bra tillslut.