Oh noes! Nu ska en smal tjej säga att hon är tjock!!!! 

 

Hur som haver. Idag har jag en så kallad "tjockisångestdag" Detta på grund av min magkatarr. Det gör ont, jag är svullen och precis allt är fel. Känns som att om jag skulle gå på stan kommer Stewie från family Guy att blåsa tubgrejs efter mig! Hatar dessa dagar, framförallt för om man nämner det- som nu, så blir alla så satans arga. DAMN U DU ÄR SMAL ORKA SÄGA ATT DU ÄR TJOCK!!!! *damp* Men hallå, nu är det ju så att jag inte tycker att jag ÄR tjock utan jag KÄNNER mig tjock, fet, eller som en strandad sälunge. Och det är okej. Man får faktiskt känna saker! Dock så känns det jobbigt att känna såhär, oattraktiv och jävlig. Det drar som ner det mesta. Vem fan vill känna sig ful liksom? Självklart kommer den dumma sidan av en själv och säger "Detta är anledningen till att ingen någonsin kommer älska dig", "Du är inte bra nog", "Ska du verkligen äta det där?", "ska du verkligen göra så?" osv osv. Men jag säger FUCK YOU till ångesten och ska fan inte grina idag också!

 

 

* Gått 35 minuter med hundarna samt promenerat upp och ner för Bräntbergsbacken

* Styrketränat (blev inte hela det planerade passet men en del utav det)

* Gått ännu en promenad på ca 35 minuter med hundarna

* Skrivit klart en grej angående det nya projektet tidigare än väntat

 

Så go go me! Blir att genomlida denna tjockiskänsla och magkatarr med ett leende och njuta av en spännande kväll med älskade Johanna som först ska bjuda mig på middag och sen blir det vin.