Nyss hemkommen med Iso på släptåg från Tessan. En riktig myskväll med kortspel, glögg och glada miner tillsammans med Anna och Tessan såklart! Nu sitter man återigen hemma, på den efterlängtade köksstolen och försöker att trycka bort den lilla gnutta ångest som gror inuti mig. 

 

Pratade med min psykolog idag. Känns skönt att höra hur långt man kommit. Hur mycket friskare jag är nu jämförelsevis med för några år sedan. Fick i uppdrag att reda ut hur jag skulle ta ställning i olika situationer som kan tänkas komma i den snara framtiden. Därav denna ångest. Känslor och tankar som slåss med varandra och jag vill olika saker beroende på vilka tankar och känslor jag lyssnar på. Det är svårt, men det kommer gå. 

 

Det känns skönt med framsteg. Det är inte längre jag som är ett problem. (inte för det mesta i alla fall) Självklart har jag brister, jag har ett hetsigt humör, är relativt överkänslig, överanalyserar allt till minsta detalj, kontrollberoende osv osv. Men jag kan leva ett liv och må bra utav det och de människor runt omkring mig. Man måste vara öppen för livet och våga ta steget för att må bättre. Att avskilja sig från livet, stänga in sig eller fly ifrån situationer och relationer kommer aldrig att vara lösningen. Ger mig själv en stor kram, det är jag värd!

 

Ser fram emot helgen. 2 dagar med hundkurs tillsammans med fina människor, hundträning med Iso, mys och värme. Kommer bli underbart!