Efter att själv ha tränat min egen kropp tog jag på mig ytterkläderna, kopplade Iso och begav mig ut på promenad. Körde med en improviserad långlina så Iso kunde gå lite längre ifrån än vanligt. (Ville inte ha honom lös denna gång då det är så mycket barn ute vid denna tid och åker skrana, vill inte att han sticker dit och skäller.)

 

Vi promenixade på i bra takt och då möter jag 2 barn! "Vilken söt hund du har, får man klappa?" Nu kommer det bästa! För första gången i mitt liv vågade jag säga "Nej, tyvärr. Han är i träning och skall inte hälsa på någon just nu" *stolt* Pratade lite hundar och hundträning med barnen och gick vidare. Övade kommando "stanna" och såklart inkallning.

 

Vi möter några människor på vägen och jag säger åt Iso att gå "nära" och har godis och klicker i händerna. Han sköter sig riktigt bra! Nästan framme hemma igen går vi förbi en liten skidbacke. Vad ser jag inte där då? Jo en Sheltie i flexikoppel. Samlar ihop Iso och upptäcker att jag knappt har godis kvar. Lyckas med enbart positiv förstärkning få Iso att följa med mig och gå "nära" under tiden. *stoooolt*

 

Sista saken som hände under promenaden då? Jo, vi går förbi en familj med 2 barn som drar skranor. Jag gör som tidigare, får Iso att gå "nära". Just när sista skranan passerar mina ben försöker Iso nosa på den. Jag rättar till honom. Ungen säger högt "Kolla mamma!!!! Hunden försökte bita min skrana!!!!" Jag ba *suck*

 

Känns riktigt härligt med en sådan bra promenad! Visst han var lite bråkig vissa stunder och drog i kopplet osv, men han är faktiskt inte ens 9 månader så han blir ursäktad!