Dagarna flyter på och det gör även det mesta i livet. Men även om mycket av det som en gång i livet var dåligt nu börjar bli bättre kan jag inte skaka av mig den ekande tanken av att inte räcka till. Vad jag än gör så känns det som att det inte är bra nog. Jag kunde ha gjort det snabbare, bättre, enklare eller bara helt annorlunda. Jag kunde ha sett bättre ut, kunde ha ansträngt mig mer. Kunde varit snällare, ärligare, rakare och jag kunde vara en bättre människa. Jag kunde vara en bättre hundägare, vän, bekant, ordförande och familjemedlem. Jag räcker inte till. Jag duger inte. Jag måste bli bättre. Jag måste skärpa mig.

 

Många säger att man inte kan göra mer än sitt bästa. Men tänk om man kan det? Man kan väl alltid bli bättre? Vad gör man då ens "bästa" inte räcker till. Fastän jag gjort mitt "bästa", försökt med allt, gjort allt jag kunnat så har det ändå inte blivit bra. Är det jag som är för dålig? Är jag för dålig för mitt eget bästa? Har jag ingen potential här i livet? Varför blir det inte bra för? Varför ställer jag alla dessa frågor då jag vet att det inte kommer ge mig något vettigt svar?

 

Dags för ännu en kopp kaffe, en djupt andetag, och börja ta tag i alla dagens måsten. Självklart med ett leende på läpparna.