Ja, hur mycket bör man egentligen offra i ett förhållande och vart gå egentligen gränsen? Under mina år har jag nog mer eller mindre offrat det mesta. Men är det verkligen rätt?

 

Det finns människor som byter religion för den de älskar. De finns de som skiljer sig från sin familj, sina vänner, sitt hem, sitt jobb och sin framtid- för den personen som de älskar. Men vart går gränsen?

 

Jag vet ännu inte riktigt vart min gräns går, men jag märker att det tar emot när det handlar om att välja mellan sin tro, sina åsikter, värdegrund, moral, instinkter, värderingar och känslor istället för sin partner. Man kan inte få allt här i livet men man ska inte heller nöja sig med ingenting. Man ska inte förlora sig själv för att vinna någon annan. Eller?

 

Man bör inte vara för lika i ett förhållande. Men för olika kan göra skada det med. På något plan måste man ändå sträva mot samma mål. Man bör även försöka nå detta mål på ett relativt lika sätt. Ömsesidig respekt ska finnas på plats och vetskapen om den man lever med likaså.

 

Kanske är det jag som är extremt känslig och tar oftast allting personligt och tar lätt illa upp? Men hur mycket ska jag ändra mig själv för att glädja någon annan? Hur mycket är jag villig att offra av det som andra älskar, det som gör mig till den jag är, för att göra någon annans liv enklare? Så att denne person slipper ändra sig. Vem bör tappa bort sig själv i livet, om det ens bör vara någon?