Tjolahopp tjolahej!

 

I mitt nuvarande tillstånd vandrar jag mest runt och är ständigt trött och illamående. Ångesten knackar på mellan varven och en inre panik växer, likt någonting annat. Växande, krävande, energitagande. 

 

Idag åker jag hem till Dalen efter att ha bott hos mamma en kort tid. Känns både skönt och jobbigt på samma gång. Men det är bara några få dagar kvar tills jag förhoppningsvis kan börja känna mig som mig själv igen. Orka mig ut, göra saker som ger mig energi och glädje och kunna känna annat än denna trötthet och panik.

 

Men jag har i alla fall en vetskap om att jag är på rätt väg igen. Att vara singel är någonting som känns förbannat bra. Tänka sig, att jag skulle säga något sådant! Jag som inte ens kunde sova själv för några år sedan! Men som sagt, det känns bra. Fokuset ligger på MIN framtid och allt som hör till. Jag behöver få utvecklas, uppnå tillsatta mål, känna ruset av att komma dit jag vill, lyckas!