Destruktiva förhållanden


 
"Varför stannar du kvar?" Är en vanlig fråga människor ställer till den so lever i ett destruktivt förhållande. Den frågan är inte enkel att svara på. För ja, varför stannar man kvar? Varför låter man en annan människa slå, sparka, såra och förstöra ens liv? Den människa som ska älska, förstå och finnas nära? För mig fanns det alltid tusen olika anledningar att stanna kvar. "Inners inne älskar han mig", "Han vill inte göra så", "Det är egentligen mitt fel", "Han kan ändra sig", "Det blir bättre sen" osv osv.
 
Är det så att man hellre lever med någon fastän det gör ont än att leva utan någon? Väljer man smärta före ensamhet? För då har man i alla fall någonting, då slipper man vara ensam. Om man når den punkt då man känner "Nu jävlar räcker det", dröjer det bara några dagar så är man tillbaka. Fastlimmad och i tro på att allt blir bättre. Att vara ensam var så mycket läskigare. Man klarar inte av det. Man lever i en lögn istället för att inse fakta, man väljer att se det lilla, lilla positiva och blundar för de dåliga. Men tillslut spicker bubblan och man är tillbaka i tänker "Nu räcker det". Om och om igen snurrar allt. När ska det ta ett slut?
 
 


Kommentarer
Postat av: Piia-Liisa

Så bra (be)skrivet. Precis så är det. Jag vill ju tro att de blir bättre, att det bara är tillfälligt. Jag älskar honom och han mig! Så tänkte jag och förstod inte att det jag var utsatt för inte var kärlek. Förstod inte varför jag önskade att han skulle slå mig, så jag skulle ha en anledning att gå...
Nu är jag många år äldre än dig och detta hände mig för många år sedan.
En viktig bit var också den att jag var helt, fullt och fast övertygad om att såsom förhållandet jag levde i såg ut var friskt och normalt. Det var bara jag som inbillade mig en massa dumheter. Och jag var värd all elakhet och alla sårande kommentarer... Varför skulle jag då gå?
Jag kom på bättre tankar och det blev en brytning, men jag levde i mer än 20 år i ett destruktivt förhållande.
Så det bland det absolut starkaste man kan göra är att bryta upp och gå ur ett destruktivt förhållande. Det är att jämföra med att t ex sluta med ett tungt narkotikamissbruk - men med den skillnaden att du troligen får mer hjälp att sluta med ett missbruk än att bryta ett förhållande - om du vill ha hjälp!
Tack för att du skriver och det är mycket långt från trams...
Kram
Piia-Liisa

Svar: Tack så mycket för de fina orden och att du delar med dig av din historia! Starkt utav dig att lyckas lämna! Du är grym!
justanotherdog.blogg.se

2016-02-20 @ 01:14:08
URL: http://wordpress2202.wordpress.com
Postat av: Piia-Liisa

Tack själv!
Du lyfter en fråga som aldrig kan lyftas fram för ofta.
Idag är det Internationella Kvinnodagen - en dag då bland annat mäns förtryck av kvinnor uppmärksammas.

Och den erfarenhet jag bär med mig, den du beskriver så bra delas av många, många kvinnor.
Hade jag inte gått - hade jag inte varit i livet idag. Förtryck dödar.

Just därför - förtryck dödar - är frågan så angelägen att lyfta.
Just därför delar jag min historia. Och uppmuntrar alla som lyfter frågan att fortsätta.
Det är det enda sätt vi har för att minska förtrycket!

Kämpa vidare, vännen <3

2016-03-08 @ 14:59:58
URL: http://wordpress2202.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0